Jag slår ut handen och stänger av klockan, vrider på huvudet och….07.30 lyser mot mig med ettriga röda siffror. Egentligen klassas det ju som sovmorgon men nu under sommarlovet känns det inte så. Kvällen innan hade jag kommit hem till mina föräldrar efter en veckas solsemester på Kreta med min kille Johan. Johan och jag träffades i våras när vi läste företagsekonomi ihop första året på universitetet och detta var vår första semester tillsammans. Efter Kreta åkte Johan hem till sina föräldrar och jag till mina.
Och när man själv kommer hem då passar dom på att åka iväg, typiskt! Men visst förstår jag, det är inte ofta man som mjölkbonde får chansen att åka iväg på semester.
- Det är ju bara ett hölass kvar att lasta av Anna, det står inbackat under tak i maskinhallen och Lars tar korna de närmaste tre dagarna. Ni kan lasta av lasset tillsammans efter att han mjölkat i morgon bitti.
Ja, att argumentera var ju ingen idé så nu var det bara att pallra sig upp, ta på arbetskläderna och gå ut och lasta av det där förbaskade sista lasset. Jag drar på mig ett par blå arbetsbyxor, strumpor, t-shirt, en långärmad skjorta över den (höstrån sticks), på med LRF kepsen, arbetsskorna och så sist men inte minst, arbetshandskarna. Jag kliver fortfarande i halvdvala ut på trappen men vaknar illa kvickt av regnet som sakta strilar ner från en mulen himmel.
Faaan också, in igen, var finns det någon regnrock….här….ett par nummer för stor men det får gå.
Som ett mindre grönt tält kommer jag fram till mjölkstallet där Lars, som även han ser ut som ett grönt tält i sin regnrock håller på att mjölka de sista korna. Lars är väl en dryga 25 år och har arbetat från och till som avbytare hos mina föräldrar de senaste 6, 7 åren.
- Hej Lars, vill du... Läs hela novellen
