Min avdelning hade fått in många jourfall på lasarettet där jag jobbar den senaste tiden. Det hade verkligen varit jobbigt, vi hade sannerligen det vi gjorde på dagarna. Fastän jag just hade haft semester så kändes det inte alls som om man var utvilad. Kändes som om man hade jobbat hur länge som helst. Kanske berodde det på att vi hade många patienter och de flesta var dementa och tog musten ur en. De hade ont och låg och ojade sig. Givetvis blev man tröttare av det, när man kom hem kände man sig orkeslös och nog ville man ju känna att man hade ett liv sedan man hade kommit hem också. Länge hade jag känt att jag var i behov av att bara få slappna av. Därför hade jag blivit så glad då jag hade blivit erbjuden att få komma till ett massageinstitut eller vad man s... Läs hela novellen