Det gick fjorton dagar innan jag träffade kusin Anki igen, den här gången i Kungsparken. Vi slog följe ett tag och satte oss på en av bänkarna vid dammarna i den bleka vårsolen. Jag påminde henne om vårt förra möte på kaffeet och undrade om hon ville fortsätta berättelsen om sin tid hos Doktor A. Anki rodnade lite och sa:– Tja, jag vet inte riktigt varför jag berättade det där för dig förra gången och jag skämdes faktiskt lite efteråt, så jag vet inte. Jag tänkte att du kanske tänkte att jag bara fantiserade och att du måste se på mig som en äcklig och snuskig gammal tant.
Jag intygade att det inte alls var så och att hennes historia för mig handlade om en brytningstid mellan gammalt och nytt och att den faktiskt gjorde det lättare för mig att förstå min älskade lilla kusin Anki som alltid varit så blyg och tillbakadragen och som aldrig gift sig och skaffat barn. Inom mig tänkte jag att i de lugnaste vattnen går tydeligen de fulaste fiskarna, för Anki hade alltid framtonat som lite allvarligt lillgammal, ordentlig och på gränsen till tråkig.
Efter en stund tog hon mod till sig och berättade hur hon vaknat tidigt på söndagsmorgonen och känt sig både ledbruten, lite frusen och allmänt egendomlig. Hon tog en lång dusch och klädde sig sedan ”reglementsenligt” i den lilla svarat klänningen med en svart Enhance-gördel matchande långa behå, underklänning och svarta tunna strumpor för att undvika alla komplikationer med doktorn under frukosten, som serverades vid niotiden. Hon kände sig inklämd och stel, men fick en hållning som var en dams på den tiden. Att böja sig för att plocka upp något på golvet gick inte, utan hon fick knixa sig ner med knäböjningar.
Dessförinnan hade hon fått lära sig att han ville ha sin rakutrustning serverad på en särskild bricka i sovrummet, med varmt vatten och uppvispat raklödder. Det verkade som om han inte alls låtsades om föregående kvälls ”lektioner”.– Jag förutsätter att fröken O, kommer med i högmässan, sa han plötsligt över frukostgröten.– Ja, jag brukar faktiskt inte gå i kyrkan, svarade Anki.– Nå, då är det nog dags att börja. Kom ihåg att hon är i min tjänst hela helgen och då gör hon som jag säger till om!– Ja, doktorn! Den där obetvingliga rösten fick henne ännu en gång att svara mot si
(Logga in och läs hela sexnovellen)