Biltur

Det var sent en fredagskväll och klockan var väl runt 2 ungefär. Jag var påväg hem efter en fest hemma hos min kompis Tanja. Jag bor ungefär en mil ifrån henne så jag tyckte det kunde vara skönt att gå hem i kvällsluften. Jag gick och nynnade lite för mig själv och var fortfarande smått berusad efter kvällens festande. Bilar körde förbi mig och en del tutade på mig. Antingen för att dom var sura över att jag inte syntes i mörkret eller på grund av min klädsel. Jag hade en kort svart kjol, ett svart litet linne med en lite tjockare tröja över för att jag inte skulle frysa, och ett par svarta halv höga klacksandaler som började bli lite jobbiga att gå i. Det var i början på sommarn så det var ganska varmt ute fortfarande så jag knäppte upp tröjan för att lufta mig lite.

Efter att jag gått en bit började jag få lite ont i fötterna av skorna så jag stannade och tog av dom. Asfalten var fortfarande lite smått ljummen efter dagens solsken så det var väldigt skönt att gå. När jag kommit ungefär halv vägs så ser jag ljuset av en bil och undrar om även denna ska tuta på mig. Men jag fortsätter att gå framåt utan att bry mig speciellt mycket. Men av min förvåning så tutar den inte utan kör in till kanten och stannar. Jag vänder mig om och tar snabbt upp handen för att skymma mina ögon från ljuset av bilen. Jag ser hur den tonade rutan på bilen vevas ner och jag tar ett par steg närmare för att se vad dom vill. Till min förvåning är det en riktigt snygg kille som sitter i bilen. Han har mörkbrunt kort hår, gröna ögon och är härligt solbränd. Han tittar på mig uppifrån och ner och jag ser hur han klär av mig med blicken. – Var det något du ville eller? Frågar jag lite irriterat. – Ey ta det lugnt tjejen. Du kan ju itne förvänta dig att du ska gå runt i dom kläderna utan att få blickar på dig.

Säger han och ler mot mig. Vilket kräk tänker jag för mig själv och vänder mig om och går igen. Han stänger av bilen och kliver ur. – Ey vänta! Skriker han efter mig. Jag stannar och vänder mig om. – Vad vill du? Frågar jag igen. Han går fram mot mig och stannar någon decimeter ifrån. – Jag tycker du ska ta det som jag sa som en komplimang. Säger han och ler lite fånigt mot mig. – Hmm tycker snarare att det du sa lät som en antydan till att jag ser ut som