Källaren

Det ekade när jag kom in i det tomma huset. Vi hade rensat ut det för flera månader sedan, sen hade det varit ute till försäljning. Gammelfasters hus var inget direkt renoveringsobjekt men det låg på alldeles fel plats. Samtidigt var det ju ingen brådis med att få sålt det – och min kusin verkade sugen att flytta hit så därför gjorde släkten inget radikalt för att bli av med bostaden.

Jag var glad att grannarna var ute i sin trädgård så jag kunde säga hej till dem så att de inte undrade när det lyste i huset.

Jag hade kört bil hela dagen, så jag var trött och la mig faktiskt direkt i en säng som fortfarande stod kvar. Huset låg på lagom avstånd för en övernattning på min långa bilresa.

När jag vaknade hade det gått flera timmar, det var skumt ute och jag klev upp, nu klarvaken. Värmde maten jag köpt på ICA och satt vid köksbordet och åt. Jag gick ut för att hämta fantaflaskan och från sovrummets fönster såg jag två skuggor. Sen hördes det ljud från husets källare!

Någon hade på något sätt tagit sig in. De visste förstås att huset var öde, däremot hade de inte sett ljuset i köksfönstret. Högt hördes ljud från källaren. Ungdomar som hade det här som ett kärleksnäste kanske.

Jag gick ner, i ett av rummen såg jag det elektriska ljuset och hörde prat.

– Åh vad jag älskar dina tuttar.

– Dom älskar dina händer och din mun.

– Älskar du min snopp?

– Äh, vad är det för avtändande fråga.

– Förlåt, jag tänkte…

– Du tänker för mycket Patrik! Jo, jag älskar den väl.

– Åh, hördes det stönande.

Jag tänkte att jag skulle tassa upp och lämna turturduvorna. I morgon ska jag se hur de tog sig in och ändå sätta stopp för det här i fortsättningen. Precis vid trappan upp snubblade jag på en matta som låg där ihoprullad. Det blev tyst och snart tittade ett flickansikte ut.

– Vi är… Oj , vem är du?

– Jag… Min gammelfaster bodde här och jag skulle sova här i natt. Vi äger huset… Och vilka är ni? sa jag lite väl uppfordrande.

Jag gick in i källarrummet. En tjej och kille i 17-årsåldern förklarade och bad om ursäkt att de lånat huset.

– Vi har ingen riktig stans att vara, och så gick vi alltid förbi här på väg från sena bussen. Vi bor ute