Det gick bra för Johnny. Han var en bra chef som var omtyckt av alla. Ingen ifrågasatte honom och ingen hade något problem med att han nu stod ett steg högre upp än de andra på avdelningen. Allra minst jag, trots att det var jag som först blev tillfrågad om jobbet. Men så var det ju också jag som tipsat personalchefen om att Johnny var bättre lämpad än jag för detta jobb. "Är du säker på det här nu då, Peter?", frågade personalchefen mig en sista gång. "Du vet, du får kanske inte den här chansen igen." Men jag var säker. Att bli chef var inte ett av mina mål i livet just nu. Jag trivdes alldeles utmärkt med det jobb jag hade. Dock visste jag att det var ett av Johnnys mål, och det visste som tur var personalchefen också, som därför redan satt upp Johnny som nr 2 på listan över tänkbara interna kandidater.
Så nu satt Johnny där med ett alldeles eget rum. 32 kvm stort, egen toalett med dusch och ett gigantiskt panoramafönster som utgjorde hela den ena långväggen med fantastisk utsikt över stadens tak. Skrivbordet var vänt så att man satt med ryggen mot fönstret. På andra sidan rummet stod fem fåtöljer kring ett runt soffbord. Bredvid fanns ett skåp med allehanda mer eller mindre alkoholhaltiga drycker. I ena änden av rummet fanns ett pentry gömt i ett skåp och i andra änden var ingången till rummet som bestod i två tunga ekdörrar. Rummet var således alldeles utmärkt för jobbet där det ingick många besök av allehanda viktiga personer både från företaget och utanför dess gränser. Johnny var alltså en viktig knut i företaget.
Han och jag brukade ha viktiga möten med varandra ganska ofta där inne. Det hade alltid med jobbet att göra, men ibland hände det att ett möte avslutades och övergick i ett nytt slags möte. Ett mer intimt sådant. Det var dessa möten vi tyckte bäst om, både Johnny och jag. Men oftast fanns inte tid för sådant, eftersom han hade för mycket att göra. Ibland kunde han dock redan flera dagar i förväg tala om att det fanns tid till ett "långmöte". Jag misstänkte att han säkert kunde sitta och pussla om i sin agenda, allt för att få till stånd ett sådant, lite längre möte. Men det ville han aldrig erkänna om jag konfronterade honom med mina misstankar.
En dag satt jag och höll på med mina vanliga pappersarbeten när telefonen ringde
(Logga in och läs hela sexnovellen)
