Vem kysste tomten?

Huset är fullproppat med julpynt i alla tänkbara färger, former och uppsättningar. Utanför på gården står fyra snögubbar i olika storlekar med både halsdukar och mössor på. Snön ligger tjock på marken och himmlen har på nytt öppnat upp sig, för att låta den mjuka snön dingla fint ner. Julstjärnor och stakar pryder varje fönster och lyser samtidigt upp den mörka vinterkvällen. Om vartannat känner man lukten från både glögg, potatis, sill och kakor, bordet är proppfullt med allt gott och självklart gör skinkan julbordet komplett. Alla barnen är ivriga innan tomtens ankomst och springer därför omkring som små racerbilar. Dom allra minsta barnen har för en stund sen, en efter en, knoppat in och delar ett sovrum på övervåningen, där dom kan fortsätta sova utan att bli väckta av dom små racerknoddarna på nedervåningen. I soffan sitter några äldre och knaprar på kakor och mat, i köket står kvinnorna som tagit på sig ansvaret att ta hand om maten. Några av gubbarna har fullt upp med dela intressen och viftar med hela armarna för att fullända sina historier. Farfar har tagit på sig uppgiften att sätta på någon bra film till barnen, och kämpar medan han muttrar "Förbaskade teknologi..det var bättre förr.."

Hans står under det stora valvet, precis under misteln som hänger ner, och beskådar denna vackra syn. Att se hans egna familj ihop med Martins är underbart. Han blir nästan lite tårögd. "Vem kunde tro att våra familjer skulle till att komma så bra överens?" Funderade han och la sina armar i kors. "Här gick vi och höll tyst om vårt passionerade förhållande i så många år, och vi var rädda.. men nu undrar jag, VAD var vi rädda för?" Fortsätter han och lutar sig mot väggen med ena armen. "Vi har dom bästa familjerna vi någonsin kan önska sig" Konstaterade han och log mot sin gammla farfar som stolt höll upp tv-kontrollen till tvn och tappert pekade mot tvn, för att visa att han nu fått igång dvdn. "Visst har det funnits familjemedlemmar från bådas sidor som aldrig accepterat vår kärlek eller vårt förhållande, eller vänner som tagit avstånd från oss, men dom är ju inte här ikväll och vi saknar inte dom, vi klarar oss fint ändå " Tankarna kan inte sluta att cirkulera och Hans tar en mental bild och stoppar in den djupt in i hjärtat, så här lycklig har han aldr