"Så du ska till universitetet" frågade Lena Jansson den unge mannen som var I full färd med att måla hennes hus. "Om ett par veckor" svarade Adam uppifrån stegen där han stog och målade. "Herregud" suckade hon, "det känns som om det var igår som du satt i mitt knä och blev matad med mjölk och kakor". "Mmmm" svarade Adam, jag kommer ihåg dom där kakorna. Chokladkakor var det". Lena log för sig själv och efter en kort stunds fundernade sa hon "jag kanske kan göra i ordning en laddning precis nu"? Adams mun vattnades när han tänkte på dessa ljuvliga kakor. "Det vore toppen" blev svaret från nittonåringen, "och jag hoppas du har iskall mjölk hemma med". "Javisst har jag det" svarade hon medan hon gick tillbaka in i huset. "Det kommer att ta ungefär en timme att göra dem. Jag ropar på dig när det är klart".
Den följande timmen fortsatte Adam att måla huset. Han hade dessutom konstigt nog lyckats glömma bort kakorna och mjölken helt och hållet men blev snabbt återförd till verkligheten igen då Lena öppnade ytterdörren och sa att hon precis tagit ur kakorna ur ugnen. Adam klättrade ner för stegen, tvättade av sina händer och gick in I huset. I samma ögonblick han kom in kände han de ljuvliga dofterna av nybakade chokladkakor från köket. När han kom in i vardagsrummet sedan stannade han till för ett kort ögonblick när han fick se Lena sitta i en överdimensionerad fåtölj och ett kakfat och ett glas mjölk ståendes vid ändan av bordet som stod precis vid fåtöljen.
"Jag tänkte att vi skulle försöka återuppliva några minnen från när du var en liten pojke" sa Lena med mjuk röst.
"Vad menar du med det" frågade Adam fundersamt.
"Så så, kom nu och sätt dig i mitt knä" manade Lena.
"Men jag är alldeles för stor för sånt" sa Adam.
"Nonsens" sa Lena, "för mig kommer du alltid att vara den lilla pojken". Hon sträckte ut sina armar i en inbjudande gest mot Adam som nu var aningen förvirrad av den absurda situationen.
"Kom igen nu sa Lena", nu med ännu sensuellare röst, "var en snäll pojke och kom till tant Lena".
Adam, nu aningen desperat, provade ett nytt grepp: "men mina kläder då? Jag är ju alldeles kladdig av färg och jag vill inte smutsa ner vare sig dig eller dina möbler".
"Då får vi väl försöka åtgärda problemet
(Logga in och läs hela sexnovellen)