Trots att hon hört väderleksrapporten på radion ett par gånger var hon efter att ha spenderat större delen av morgonen inomhus - helt på egen hand i färd med att sätta upp blågröna tapeter i hennes och Kjells nya sovrum (alltmedan han var inne i stan för att skaffa ett par nya verktyg) - kände hon ett desperat behov av att vilja röra på sig. En kort promenad ute i friska luften skulle göra henne gott. Hon var dessutom helt säker på att de (hon planerade att ta med deras hund) skulle hinna tillbaks långt innan ösregnet skulle börja, trots att de mörka molnen inte var alltför långt borta.
Åtminstonde om inget oförutsägbart skulle inträffa på vägen. "Nej, vänta!" hojtade Veronica lite irriterat åt den lekfulla schäfern som just vikit av från stigen och försvunnit in bland buskarna. Det var ren tur att hon vänt sig om i samma stund som han bestämt sig för att plötsligt försvinna. "Vart tänker du ta vägen? Dumma hund... Kom hit!" Hon skyndade genast efter, trängde snabbt igenom växtligheten och fick snart syn på honom.
"Där är du..." sa hon med en lättad röst, gick dit, böjde sig ned och kopplade honom, samtidigt som hon kliade honom bakom örat. "Du vet hur mycket jag hatar när du gör sådär, och jag vet hur mycket du ogillar att gå i koppel, men det är så som det går för såna som dig."
När hon sedan reste sig upp fick hon till sin stora förvåning syn på en grå, övergiven timmerstuga. Än mer förvånad blev hon i nästa sekund då det syntes en blixt på himlen, och på samma gång hördes en hög åsknall, vilket fick både henne och hunden att rycka till.
"Fan också..." sa hon och såg sig oroligt omkring. Det fanns inte en chans att de skulle hinna tillbaka hem. Visserligen fanns där ett par riktigt stora träd som säkert skulle ha skyddat dem mer än väl från det anstormande ovädersregnet, men eftersom stugan bara låg ett tiotal meter längre in i skogen så kändes det ändå som det bästa alternativet.
Såvida inte nu taket var som ett såll, förstås, för sanningen att säga såg det inte alltför mycket ut för världen. Hon bestämde sig ändå för att chansa, och ryckte snabbt i hundens koppel samtidigt som hon började springa. "Kom din odåga, skynda!"
Rocky var minst lika angelägen att ta skydd från reg
(Logga in och läs hela sexnovellen)
