Jag drog nervöst efter andan när chefen och Mr Andersen gick fram mot mig där jag låg fastspänd och vidöppen britsen. Mr Willing satte sig däremot i sin fåtölj och lutade sig tillbaka, för stunden nöjd, medan magda fick sitta på knä på golvet invid hans fötter, fortfarande med hopfästade händer och den där gräsliga ringhistorien i munnen, och med kopplet löpandes från sitt halsband till Mr Willings hand. Hon sneglade hela tiden mot mig och var tydligen nyfiken på vad som skulle hända, men samtidigt verkade hon svartsjuk över att inte längre stå i centrum för uppmärksamheten. Själv hade jag gärna låtit henne ta min plats!
De båda männen handskades med mig som de önskade. Inte hårdhänt, men bestämt och på ett fullständigt självklart sätt när de hakade loss mina ben igen och lade mig på mage tvärs över britsen. Jag kunde stödja knäna mot golvet medan de band fast armarna längs britsens långsidor . Men när de drog mig framåt så att jag verkligen fick balansera på mage, med höfter och bröstkorg utan stöd, började det bli både lite smärtsamt och ansträngande, och de drog åt repen runt min midja så jag inte kunde röra mig alls.
Utan att samtala mer spände den ene fast en styv stång på tvären nedanför mina knän, vilket gjorde att jag inte kunde föra ihop benen och den andre drog en slags öppen grimma över mitt huvud och drog upp mitt ansikte genom att fästa grimman i ytterligare ett rep längs min rygg och midja och spänna hårt.
Jag såg ut som ett fälgkors insåg jag omtumlat. Det enda jag kunde göra var böja knäna och vrida huvudet en aning från sida till sida. Resten .. satt fast!
Jag var rädd nu… och svor inom mig över att jag inte stuckit därifrån när jag hade chansen. Skulle jag behandlas som magda, blev jag galen. Aldrig!!
Jag ryckte desperat med händerna och försökte vrida mig lös. Det gjorde bara ont, och efter en stunds fruktlöst kämpande med repen, fick jag lov att ge upp och använda mina snabbt vikande kroppskrafter till att hålla överkroppen uppe, så jag inte ströp mig själv i grimman om jag föll framåt.
Männen hade lugnt iakttagit mitt kämpande, hade låtit mig komma till full insikt om att jag var deras, helt hjälplös, och när de slutligen såg resignationen i mitt an
(Logga in och läs hela sexnovellen)