Strandaventyr

Jag vaknade ganska tidigt för en gångs skull. Solen hade lyckats leta sig in i en springa bredvid gardinen, och jag tänkte, nu är det sommar. Jag gick ut på verandan och tittade, solen stod ännu ganska lågt, klockan var ju trots allt bara 9. Men dagen hade löften med sig, himlen var helt utan moln. Efter en kort stunds funderande på vad jag skulle göra av min dag, så bestämde jag mig för att förlägga den nere på stranden. Om det blev så varmt som dagen lovade, skulle jag ändå inte få nåt vettigt gjort. Jag tog på mig bikini, packade en extra bikini, en stor handduk, en bok, solbrillor, och annat som kunde behövas för en god dag på stranden.

Sedan gick jag ner den korta biten till stranden. Men jag kände att sand inte var min grej idag, den blir ju så varm när solen ligger på, så jag tänkte på min lilla klippskreva från förra sommaren och undrade om den hade samma mjuka gräs i år igen. Varför inte gå upp och kolla. Där uppe var det helt tomt, och hela klippstranden verkade ligga öde. Jag bredde ut mitt badlakan och gick ner och tog mig ett dopp, eftersom det var så varmt. Vattnet var otroligt uppfriskande, inte alls så salt som det kan vara vissa dagar när vinden ligger på. Efter doppet lade jag mig ner och började läsa. Men det var varmt och solen gassade. Jag tänkte att ligger man så här så får man ju extrema linjer av brännan, så man kanske skulle ta av sig bh: n för att minska det lite. Tittar upp för att se att ingen annan ser, och tar sedan av mig den.

Efter en stund så kände jag något och tittade upp ur boken, och där stod han och tittade. När jag såg honom gav han mig ett bländande leende och jag kunde inte annat än att le tillbaks. Jag kände också ett litet pirr någonstans i magtrakten, tänk att någon uppskattade min figur så. Han frågade om han också fick lägga sig i skrevan, och jag svarade att, Visst, stranden är fri. Och skrevan var stor nog för båda, med plats över, så varför inte. Han bredde ut sitt badlakan och lade sig han också och började läsa. Men efter en stund insåg jag att han troligen tittade mer på mig än läste i sin bok. Jag kände pirret i magen igen, men försökte att undertrycka det. Efter en stund föreslog jag att vi skulle gå ner och bada, mest för att jag behövde kyla av mig lite.

Väl uppe ur vattne