Tiden efter vårt senaste besök hos Carlos hade präglats av en känsla av tomhet. En känsla av overklighet. Både Sandra och jag hade gått omkring som zombies och undvikit att prata om det som hänt. Istället hade vi pratat om alldagliga och praktiska saker, nästan lite forcerat ibland, som om vi båda var rädda för att ta upp det som troligen fyllde båda våras tankar.
Att försöka oss på "dominanslekar" hade det aldrig varit tal om från någon av oss. Det kändes lite avslaget efter att ha fått en inblick i Carlos och Lindas värld. Efter att ha fått bevittna deras roller, och då särkilt Lindas totala underkastelse, kändes våra lekar väldigt beskedliga. Vi spelade helt klart i olika divisioner. Men det var också som om Sandra och jag gick och väntade på det oundvikliga, det vi inte skulle kunna förhindra. Och en dag kom det.
Jag tog upp kuvertet från hallmattan. Det var av exklusivt papper och adressen var skriven med prydlig handstil. Jag förstod genast vem det var ifrån och min första tanke var att slänga det och inte säga något till Sandra. Men jag förstod att jag inte skulle kunna dölja det för henne hur länge som helst. Det kanske skulle droppa in fler brev när jag inte var hemma och även om breven givetvis skulle vara adresserat till mig så skulle Sandra propsa på att få veta vem det var ifrån.
Ville vi verkligen fortsätta träffa dem? Att Sandra ville det trodde jag nog och den tanken skrämde mig lite. Det kändes som om vi sögs in i något vi en dag inte skulle ha någon kontroll över. Sandra hade inte kommit hem ännu så jag satte mig själv ner vid köksbordet, öppnade kuvertet och tog ut ett inbjudningskort. Vi var bjudna till Carlos över helgen, eller rättare sagt jag som det stod i inbjudan. Men underförstått var att jag skulle ta med mig en kopplad Sandra. Under klädsel stod det: Det som anstår en Herre och hans slyna. Jag tittade på termometern utanför köksfönstret. Fyra grader plus. Sandra skulle få frysa arslet av sig igen. Mycket riktigt, när jag berättade om inbjudan kunde jag se att Sandra sken upp lite. Hennes kinder blev något rödare och jag förstod att hon gått och tänkt på det som hänt. Kanske hade hon också hoppats och längtat efter en fortsättning.
- Vad säger du? Är det verkligen klokt?, frågade
(Logga in och läs hela sexnovellen)
