Jakten

Det var dags för 1999 års jakt. Vi träffades som vanligt i den stuga där vi alla 10 brukade bo. Vi har även en mindre stuga som används av våra jaktgäster. I år hade vi 4 jaktgäster inbjudna. Två av dem hade varit med tidigare men för de andra två var det första gången. Dessa bodde i en egen husvagn, och de var kvinnor.

Det var även första gången för oss som vi hade kvinnliga jaktgäster. De hette Ann och Cecilia och var båda i 30-års åldern och såg bra ut. Det satte väl sin prägel under de första dagarna eftersom det brukade vara en rätt rå men hjärtlig jargong i gänget med mer eller mindre grova skämt men den var något mindre rå under dessa dagar. Tjejerna kunde trots allt svara för sig så pass att jaktledaren Lasse nästan rodnade vid några tillfällen.

Dagarna gick och de fick vara med såväl att sitta på pass som att följa med hundföraren. De fick tyvärr inte vara med om att skjuta något. På torsdag eftermiddagen så blev det bestämt att vi skulle jaga området runt stormyren och jag skulle få sitta tillsammans med Ann på det första passet som kallas Flurtallen. Vi har byggt ett ganska stort torn i kanten av myren alldeles vid en knotig gammal tall, därav namnet.

Eftersom det här var den varmaste jakten någon varit med om på år och dar så startade vi inte jaga eftermiddagspasset förrän i tre-tiden. Lasse som skulle gå med hunden en bit bortanför oss sa innan vi lämnade honom att det kunde hända saker snabbt och vi skulle nog vara beredda med en gång och inte hitta på något tok. Det sista sa han med glimten i ögat och så gick vi till vårt pass.

Det var varmt och vi gick endast med t-shirt på överkroppen. Ann gick före mig och jag passade då på att betrakta henne lite närmare. Hon hade kortklippt ljust hår, ljusblå ögon och en bred röd mun som alltid log. Hennes gröna jaktbyxor satt perfekt på den runda baken och i värmen så såg man att under den vita t-shirten så fanns det ett par välformade lagomt stora bröst instänga i en sportbehå. Det var inte annat än att man började bli lite småsugen…..

Vi kom fram till passet och satte oss tillrätta och meddelade Lasse att nu kunde han börja gå. Solen sken och vi satt där i tornet och såg ut över myren med alla dess färger, träd, en och annan fågel och det