Jag hade varit gift med min ungdomskärlek i femton år, relativt länge för att vara 36. Det började komma ikapp mig att jag inte upplevt andra män än min man och insikten att min sexualitet började nå sin kulmen och antagligen skulle passera utan att något extraordinärt inträffade började äta upp mig inifrån. Min man är en fantastisk man som jag verkligen vill dela resten av mitt liv med men inombords slets jag av en längtan efter något annat samtidigt som jag inte ville ge upp mitt liv med honom för en äventyrligare tillvaro. Skulle detta vara så oförenligt? Varför anses det vara rätt att lämna en relation för att man "vill gå vidare" när allt man egentligen behöver är lite ny stimulans och känna att man lever? Varför är det så skuldbelagt i vårt samhälle? Jag kände ju tydligt och klart att jag älskade min man djupt men men också längtade efter andra män, på ett ytligare plan, rent sexuellt.
Min man delar dock inte min uppfattning, han älskar mig över allt annat och behöver inget annat säger han. Visst har jag sett att han kollar på porrsidor på internet som alla andra men då tror jag han känner sig riktigt förbjuden och han skulle aldrig drömma om att ge sig ut och verkligen flirta eller ta för sig, allt med rädsla för att förlora mig. Så kanske är det därför jag inte kände samma rädsla att förlora honom. Jag visste att det skulle vara han och jag resten av livet. I takt med att jag blivit äldre och tryggare i mig själv och min kärlek till min man upplevde jag att denna sanning frigjorde mig och att jag nu var tvungen att sluta drömma och agera, för att inte sluta som en bitter kvinna som min man absolut inte skulle stå ut med.
Nu var det ju inte så att jag aktivt sökte mig till andra män, jag bara bestämde mig för att sluta skuldbelägga mig själv för att jag bar på de här känslorna och förstå att min kärlek till min man och den här längtan var två helt olika känslor som inte har med varandra att göra. Jag visste att min familj och samhället fostrat mig att inte tänka så men nu insåg jag att jag är komplexare än så och att det faktiskt var helt rimligt. Så först och främst släppte jag alltså skuldkänslorna och blev på så sätt en mycket trivsammare kvinna och hustru. Jag chockade ibland mina väninnor med att börja uttala mig på nya
(Logga in och läs hela sexnovellen)
