Florens. April 1565
Detta hände i Florens på våren i nådens år 1565.
Änkan Doña Felipa köpte, såsom bruket var, en ung syditaliensk brud åt sin giftasvuxne son Marcello. Flickan tog hon till sig, medan sonen fullgjorde sitt lärlingsskap i Rom.
Doña Felipa var en sträng kvinna som önskade det bästa åt sin son. För att vara riktigt säker på att hennes son äktade en obefläckad brud, hade hon valt en mycket ung flicka. Därför var den vackra Helaina blott tretton år, då hon kom till Doña Felipas magnifika hus för att fostras till en lydig svärdotter. Olyckligtvis blev den trettonåriga Helainas blivande make nödgad att stanna i Rom betydligt längre än vad som från början varit avsett. Sålunda kom Helaina att tillbringa en stor del av sin ungdom under Doña Felipas stränga fostran.
Denna vår fyllde den fagra Helaina femton år. Hon stod i blomman av sin ungdoms skönhet. Den unga ljuvheten drev männen, som flockades kring Doña Felipas hus, till vansinne. Besatta försökte de fånga en skymt av den omtalade skönheten.
Helaina avvisade dem alla, givetvis. Kyskt slog hon ned sin blick och hastade att utföra de sysslor som den stränga Doñan ålagt henne.
Samtidigt brann dock en eld i Helainas unga kropp, en eld som hon en natt inte längre kunde motstå. En ynglings vackra bön att promenera genom rosenträdgården blev den sköna syditalienskans fall. Tyst smög hon ut och de vandrade tillsammans i sommarnatten. Ynglingen svor henne sin eviga kärlek. En brännande kyss i handflatan innan han djärvt eskorterade henne hem. Drömmande gick Helaina till sitt rum. Svärmodern som följde efter såg hon inte. Tankarna förvirrade. Inne på sitt rum sjönk flickan ned på knä och bad, med sjungande hjärta, sin kvällsbön.
Doña Felipa steg in.
"Olycksaliga flicka, vad har du gjort?" Doñans röst ljöd olycksbådande genom rummet och Helaina vände sig skräckslaget om.
"Inget, kära svärmor" stammade hon.
"Jag tror dig inte! Vad gjorde du med den där olycksalige pojken?" Doña Felipa tornade hotfullt upp sig över den darrande flickan som fostrats till undergivenhet så länge hon kunde minnas.
"Förlåt mig kära mor! Jag svär att inget hände!" utropade hon, varpå hon brast i gråt och gömde ansiktet i händerna.
Doña Felipa var u
(Logga in och läs hela sexnovellen)