Maria och Emelie var två flickor på arton resp. nitton år. De hade gått i samma klass sedan de började på gymnasiet. Emelie som var den äldsta av de två hade tagit ett sabbatsår efter nian och börjat i Marias klass. Emelies familj hade flyttat från staden under det året, men när det var dags för Emelie att börja i skolan igen hade hon flyttat tillbaka och fått tag i en studentlya.
Den här dagen satt de båda flickorna i nämnda lägenhet och pluggade inför morgondagens prov. Det var i slutet på terminen och proven kom tätt – för tätt för de båda flickornas smak. Emelie satt i sin säng med benen utsträckta och korslagda framför sig. I hennes knä låg matematikboken och hon satt för tillfället och tuggade på sin blyertspenna med en koncen-trerad rynka mellan ögonbrynen. ”Mia,” sade hon utan att lyfta blicken från boken. ”Vad blir 2/3 2/7?” ”20/21,” svarade Maria. ”’minsta gemensamma nämnaren’. Kommer du inte ihåg det? Eftersom 21 är ett prim. . .Nej, vänta; bara delbart med tre och sju så går det inte att för-korta när man räknat klart heller.”
När Maria besvarat väninnans fråga så hade hon lyft blicken. Nu satt hon kvar en stund och betraktade Emelie som frånvarande tuggade på sin blyertspenna. Maria förvånades över att hon aldrig lagt märke till hur snygg Emelie var förr. Hon lät blicken gå från det glänsande mörkblonda håret, ner över det släta, regelbundna ansiktet, de gyllenbruna ögonen, den raka näsan och de fylliga, röda läpparna som inte helt dolde en bländvit, jämn tandrad. Marias blick fortsatte neråt till urringningen i Emelies vita blus och stannade vid bröstens utbuktning.
Emelie var helt omedveten om Marias beundrande blickar. Hon var antagligen helt omed-veten om vad hon gjorde när hon tog blyertspennan ur munnen och lät den glida ner över hakan och halsen och ner till urringningen där den flyttade blusens ena front en liten aning åt sidan. Maria kände en pirrande känsla av upphetsning. Hon svalde och sänkte förläget blicken. ”Vad håller jag på med?” bannade hon tyst sig själv. ”Varför blir jag upphetsad av att titta på en annan tjej?” Emelie höjde blicken. ”Vad är det?” frågade hon. ”Vaddå?” motfrågade Maria. ”Du svalde. Är du törstig?” Hur fan kunde du höra att jag svalde, tänkte Maria, men hon sade: ”Nu när
(Logga in och läs hela sexnovellen)