I en sovkupé på ett tåg någonstans i världen sitter en kvinna som inte vet vart hon är på väg. Hennes mörkbruna, djupt liggande ögon studerar flyktigt landskapet som susar förbi. Torr förbrukad lavasand som är uppblandad med kantiga och vassa små stenblock skapar en ödslig natur. Små rundade buskar med fingerovala mörkt gröna blad ger skugga åt några få gulnande och torra grässtrån som vägrar inse att deras liv runnit ut. Här och där skymtar kvinnan en palm av något slag. Landskapet är vågigt likt ett smått oroligt hav, och vid horisonten skymtar hon en suddig kontur av ett berg.
Den stekande solen letar sig in i kupén genom den grå, näthålsaktiga rullgardinen. Kryper in genom hålen och dansar omkring på väggar, tak och golv. De slitna och urblekta rödbruna sätena tycks suckande acceptera den, för deras plysch, krävande solen. Tvingas göra det.
Kvinnan lutar sitt huvud bakåt och med en tung pust slappnar hon av och sluter ögonen. Hennes kastanjebruna hår faller i mjuka bågar kring axlarna. Solen fortsätter att leka och tåget rullar vidare mot kvinnans okända mål.
På ett annat tåg, i en annan värld finns en annan kvinna som vet vart hon ska. Hon skrattar glatt och visar leende fram biljetten för konduktören. Han studerar den länge med en rynka mellan ögonbrynen, tar sig lätt över skägget och lyfter blicken för att se på den glada kvinnan. Hon ler igen, och hennes vågiga blonda hår flyger lätt omkring hennes ansikte då hon med ett skratt rycker på axlarna. Konduktören koncentrerar sig återigen på biljetten. Till slut, efter mycket övervägande säger han till kvinnan,
”Jag tror inte jag behöver klippa den här!?”
Kvinnan studerar honom ett tag med ett lite allvarsammare ansiktsuttryck. Hon återtar varsamt biljetten, ler igen och utbrister,
”Du har nog rätt.”
Som om även hon övervägt saken länge.
Denna kvinna studerar naturen utanför tågfönstren med en nyfiken glimt i ögat. Stora granar och drivor med snö. Öppna snötäckta vidder med dimmor som leker strax ovan marken. Snörök kring hela tåget där det forsar fram längs sin utstakade bana. Dimlagren har delat sig i skikt under den korta tid solen hunnit värma luften under dagen. Snön som tåget yr upp kapslar in vagnarna i ett ljust vitt rum. Kvinnan
(Logga in och läs hela sexnovellen)