Solen har precis gått ner och färgar vatten och himmel rosa när jag går utmed strandkanten.
Det grova gruset pressas mellan mina tår för varje steg jag tar. Jag behövde verkligen detta, promenera vid havet. Stranden sträcker sig flera kilometer och det verkar som jag är helt ensam i den lilla vik jag börjar närma mig sakta. När jag kliver över det lilla berget som avgränsar den lilla viken från övriga stranden möts jag av en hund. Jag ser ingen ägare till byrackan och blir lite arg för att folk verkar lämna sina husdjur hursomhelst. Skall dom ha sina hundar här kan dom väl ha dom kopplade. Jag tittar mig runt och till slut får jag syn på en tjej långt ute i vattnet. Just på detta område av stranden är det väldigt långgrunt och man får gå säkert 70 meter ut i vattnet innan man ens blir blöt om knäna.
Jag försöker se hur hon ser ut men allt jag kan se är att hon är iklädd en tunn ljusblå klänning som fladdrar lite lätt i vinden. Vågorna slår lätt in mot stranden i en nästan hypnotisk rytm, en tanke väcks i mitt huvud. Jag ser mig omkring för att göra klart för mig att jag är helt ensam. Jag knäpper upp mitt läderbälte och väger det lätt i handen. Tjejen där ute har än inte sett mig och verkar vara upptagen med att låta vågorna kittla hennes ben, hon står med ryggen mot stranden.
Jag börjar långsamt vada ut mot henne, hunden stannar på stranden. När jag kommer närmare så kan jag se mer av henne. Hon är lätt sommarblond i håret, kurviga höfter och en rund vacker rumpa. När jag är 5 meter från henne så vänder hon sig om, hon ser lite chockad ut över att jag är där.
- Ursäkta för min hund, hoppas han inte skrämde dig.
Jag tittar bara på tjejen och bakom min rygg trär jag mitt bälte i spännet för att jag skall kunna dra det runt hennes händer.
Nu får jag för första gången se hennes framsida. Vinden blåser lätt och hon har stora vackra bröst, vårtorna är lätt styva i havsbrisen. Hennes läppar är röda, fylliga och ger ett intryck av att vara fuktiga. Ögonen skiner likt två eldar från reflexerna av himlens rosa sken.
Utan att säga ett ord går jag fram och vänder henne så hon står med ryggen mot mig.
Hon gör inte det minsta lilla motstånd, nästan som hon tror hon drömmer. Jag tar snabbt fram mitt bält
(Logga in och läs hela sexnovellen)