Bussresa

Med en suck så trängde Lina sig in i bussen, hon hatade trängsel, hatade stanken som kom från stressade människor, ihopträngda på för liten yta. Hatade känslan av att gamla män, med gubbmagar kunde trycka sig mot hennes kropp med ursäkten av det lilla utrymmet. Medvetet såg hon till att hamna längs en av bussens väggar, lättare att hålla balansen och hon slapp ha någon nära på sig i alla fall på en sida. Där hon ställde sig var det dessutom inga av de gubbmagar hon föraktade så intensivt. För att fly känslan av den trånga bussen vände hon blicken ut genom fönstret, såg staden myllra utanför i rusningstiden. Hon önskade att hon var hemma, att badkaret stod fyllt med vattnet bara redo för henne att glida ner i… Hennes muskler ömmade, lika mycket som hennes själ gjorde på det trånga utrymmet.

Bussen stannade till igen och ännu fler trängde sig in i den redan trånga bussen, när skulle de säga stopp? Hon läste på skylten ovanför fönstret i fronten, insåg att föraren antagligen borde ha nekat även henne att stiga på. Så han skulle nog knappast komma att neka någon av alla de som stod i kön för att tränga sig på. Lina slöt ögonen, ville inte se eländet mera. Där hon stod med slutna ögon kände hon hur det blev ännu lite trängre, någon knuffades mot hennes rygg och blev stående tätt på det viset. Hon kvävde den instinktiva olustkänslan som vällde över henne och försökte gå igenom musklerna en för en och tvinga dem att slappna av.

En svag fräsch lukt smög sig in i hennes näsa där hon stod, en doft av blöt natur, gräs, jord och vinden som flög över samma landskap. Något ovilligt fick hon erkänna för sig själv att vem det än var som knuffades mot henne så kunde det vart värre. Lukten fortsatte kittla hennes näsa, hon kom på sig själv med att låta nerverna i nacken öka sin känslighet för att se om hon kunde utläsa något av hennes mysteriska vän bakom ryggen på henne. Kanske kände hon en svag fläkt av dess andning mot nacken, kanske inbillade hon sig. Men hon ville tro att det var hennes vän hon kände. Hon hade ingen aning om det var en man eller en kvinna, men lukten hon höll fast vid nu var mörk och lockande. Det måste vara en man, hon önskade att det var en man. Hon försökte föreställa sig hur han såg ut…

Bruna ögon, tänkte hon,